Så gammal har jag blivit. Det är ju inte riktigt klokt. Trettiofem! Så gamla är ju typ... Ens föräldrar. Ens självinsikt är något som överhuvudtaget inte alls har uppnått samma mognadsstatus. Men i alla fall. Nu påstås det att detta är tingens ordning, och då rättar jag mej fint därefter.
Det firades, i alla fall. Jag och hon som är på minuten lika gammal bjöd in Göteborgs snitsigaste kvinnor (ni på andra håll hoppas jag få fira med vid andra tillfällen) och festade faktiskt loss. På riktigt! 03.30 avvek sista sällskapet, och det var ju alldeles makalöst att vid den tidpunkten mingla och prata, istället för att stå och dra en nedrans vagn fram och tillbaka cirka tjugotusen gånger.
Kalaset blev faktiskt så fenomenalt att det inte finns ett enda bildbevis på att gäster invaderade dukningen som syns nedan. Men de var där! Och det blev rätt fint.
Djurburkarna har systern pysslat, och namnskyltarna är mina verk - ett antal fina papper, en dymo, ett gäng miniklädnypor och saken är biff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar